Det har varit jätte svåra tider hemma hos oss och för hela vår släkt, nu dom två senaste veckorna, eftersom min moster
Maija har gått bort.. Känns att vi just firade hennes 60-års dag, och redan nu har vi hamnat säga farväl åt henne :(
Men ingen kunde göra nånting åt hennes situation, vi måste bara fortsätta våra liv och gå vidare, utan henne, hur
hemskt det än är.
I sånhäna situationer i livet behöver man en vän att få prata med, som orkar lyssna och trösta. En som förstår att jag inte
orkar göra nånting extra, men att ändå inte glömma bort mig för det, utan själv försöka få ut mig för att träffas eller
något liknande, för det både piggar upp en och får en att glömma det dåliga för en stund åtminstone. Jag är jätte glad
att jag har Janina, hon har varit den som har orkat lyssna, brytt sig och trösta mig mest av mina vänner. Fast vi bara har
ringts, men det betyder ändå jätte mycket för mig att någon ens gör det.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti